Vad hände då i början av 1990-talet i Tyskland? Många uppfattar DDR som ett samhälle helt skild från väst och som levande i ett kommunistiskt vakuum. Detta är inte riktigt sant - både rasism och underjordisk nationalsocialism var levande i DDR - och under åttiotalet fanns det precis som i väst naziskins. Under åttiotalet använde sig även regeringen Honecker av institutionell rasism - de skyllde vissa ekonomiska problem på de gästarbetare från Kuba, Polen, Vietnam och Mocambique som arbetade i DDR. Trots att dessa hade ganska begränsade möjligheter att göra något överhuvudtaget i landet. I samband med att Tyskland förenades skedde så ett flertal rasistiska upplopp i forna östtyska städer, Hoyerswerda, Rostock, Leipzig och Dresden. Nationalsocialismen växte sig stark i östtyskland - något som spelade väl in i det övriga politiska klimatet i Europa. Ni minns väl Ny Demokrati, Lasermannen och Ultima Thule antar jag... Den tyska vänstern - som alltid varit just bara lite mer hårddragen, intellektuell och konsekvent än den vi kan se här i Sverige reagerade självfallet på detta. Svaret blev en rörelse som motsatte sig ett enat Tyskland - Antideutsche. I och med att nynazisterna hade plockat upp bombningen av Dresden som ett av sina events - med påföljande motdemonstrationer - gick man självklart längre i vad den svenska nynazistiska "resursen" metapedia träffande kallar en "etnomasochistisk hållning." Alla som hade varit i mot Tredje Riket var nu bundsförvanter. Nästan samtidigt ingriper George Bush den äldre i konflikten mellan två länder i mellanöstern...
Men detta - Antideutsches relation till konflikterna i mellanöstern - ska vi prata mer om nästa gång. Tills dess säger vi;
"Von der Saar bis an die Neiße – Bomben drauf und weg die Scheiße!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar