lördag 18 februari 2012

C G Jung; Psykoanalys eller analytisk psykologi?

CG Jung
Hur skiljer sig egentligen den jungianska psykologin från psykoanalysen? Samtidigt som de är sprungna ur samma källa så skiljer de sig märkbart på flera olika sätt. Det bästa sättet att förklara detta på är att utgå från några gemensamma begrepp som bägge skolorna använder sig av för att se hur synen på dessa skiljer sig åt. Jung började ju som karriär som lärjunge till Freud och en hel del av de grundläggande begreppen finns kvar hos honom även efter brytningen. När det gäller exempelvis Libido - som har en central betydelse för Freud - så förändras det libidiösa hos Jung i en mer öppen riktning. Borta är enbart den sexuella energin som det som ska sättas i fokus. I stället blir patientens för tillfället aktuella konfliktsituationer ingången till terapin. Även utifrån dagens syn på det terapeutiska så måste detta anses som en viktig utveckling.

Det omedvetna har en betydelse för både Freud och Jung - det är i konflikten mellan det medvetna och det omedvetna som neurosen - det "huvudsakliga psykiska problemet" dyker upp. För Freud är hela den religiösa sfären ett uttryck för denna konflikt - detta är inte fallet hos Jung. Begreppena jaget och överjaget är en del i denna konflikt. Jung lägger dock till ett kollektivt medvetande som kan anses korrespondera med Freuds överjag. Det är i  detta kollektiva medvetande som vi kan finna de arketyper som gör Jungs analytiska psykologi mycket speciell. Detet är ett annat sorts medvetande - de aspekter av vår personlighet som är direkt relaterade till vår evolutionära placering som människor. 

En skiss över hur vi kan föreställa oss Jungs personlighetsanatomi
hämtad från wikipedia commons.

Det finns ett flertal andra begrepp vi måste omnämna. Persona används både av Freud och Jung och är den mask ett "Jag" använder för att kunna röra sig fritt i och konfrontera sin yttervärld. Det är således med en oreflektera mask på sig som det ej ännu analyserade subjektet rör sig i yttervärlden bland de andra individerna. Men han eller hen(ne) har någon efter sig; Skuggan är ett mycket intressant element i den Jungska beskrivningen av våra komplexa medvetanden. Skuggan är de delar av vår person som vi inte vill föra fram i ljuset. Vi kan även prata om en kollektiv skugga vilket är det som vi som grupp håller i det dolda för vår omvärld. "Det som vi inte vill prata om." Alm beskriver hur vi tar våra egna skuggegenskaper och projicerar dessa på andra i vår omvärld. Skuggan kan då bli mycket genomskinlig - vi andra ser att personen beskyller sin nästa för sina egna fel.

Skuggan skildrad av en konstnär.


Animus och anima är delar av Jungs psykologi som vi troligtvis idag, med de insikter vi har i hur kön konstrueras, kommer behöva förhålla oss kritiska till. Det är två själar - en manlig och en kvinnlig - som existerar hos varje person. Jungs syn på dessa är okritisk i en postmodern människas ögon; vi kan i mångt och mycket enbart finna de fördomar som bärs av Jungs samtid i vilket mannen bär förnuft (logos) och kvinnan bär känsla (eros). Det behöver inte betyda att dessa två egenskaper inte kan beskrivas som binära motsatspar i en personlighet. Frågan är hur de relaterar till kön; detta är idag inte alls lika självklart som det var under den period som Jung formulerade sig. 

Persona - en mask vi bär mot yttervärlden.


En av författarna Ivar Alm hänvisar till
är Miguel Serrano.
Ivar Alms bok Från Freud till Jung kom 1973 och används fortfarande som kursbok i ämnet. Det är inte något fel på Alms bok om vi bortser från ett par mycket illa använda och graverande exempel som han använder sig av och som känns ganska mossiga redan på sjuttiotalet. De hade gärna fått stanna så att säga pre-Nürnbergrättegången... För det första finns det ett textstycke om en bushman som mördar sin son vilket känns i hans "ömma aphjärta". Detta var inte okej ens 1973. För det andra hänvisas till en Miguel Serrano som chilensk författare vän till Jung och Jung-tolkare. Ja, det var han. Han är också världskänd efterkrigsnazist (och vishnuit), Chiles ambassadör till Indien och författare till boken Adolf Hitler, el Ultimo Avatara. Boken må ha utkommit 1984, mer än tio år efter Alms död, men lär inte ha kommit som en blixt från en klar himmel; Serrano hade sedan 40-talet varit en aktiv antisemit. Det  är väldigt synd att Serrano letat sig in så okritiskt hos Alm. Det är nämligen som vän till Jung och till Herman Hesse som han fått mycket uppmärksamhet. Denna uppmärksamhet använde han sedan fram till sin död 2009 för att föra fram en esoterisk och mycket bisarr nationalsocialism. Är någon intresserad av att titta närmare på denna föreslår jag Joscelyn Godwins kritiska granskning av myter inom nazismen som jag hänvisar till nedan. Bägge dessa "missar" i Ivar Alms bok är helt klart väldigt problematiska och bör diskuteras när man använder sig av den som lärobok.  Jag har ingen aning var Alm placerad sig själv på den politiska kartan - men det är tydligt att han i alla fall var väldigt okritisk i vilka källor han använde sig av samt i hur han uttryckte sig i text.  


Bibliografi:
  • Alm, Ivar Från Freud till Jung. Almqvist & Wiksell. Uppsala. 1973
  • Godwin, Joscelyn Arktos - The Polar myth in science, symbolism and nazi survival. Thames and Hudson. London. 1993.