Uwe, Uwe & Beate - Nationalsozialistischer Untergrund anfaller

Det är intressant när den svenska liberala pressen så gott som helt missar att skriva om allvarliga saker som sker i vår omvärld.  Jag tycker faktiskt att de lyckats göra detta när det gäller den så kallade "Zwickauer Terrorzelle", den nationalsocialistiska underjordiska cellen som under flera år utfört både mord och bankrån. I Sverige råder ett visst konsensus kring det extremistiska våldet - det måste delas upp på alla extremister. Att inte några andra än de högerextrema har traditionen att slå ihjäl folk är tydligen ganska ointressant för svensk mainstream-press. De gör sitt bästa för att undersöka alla utifrån "samma villkor..."

Uwe Böhnhardt (kallad "Professorssonen Böhnhardt"), Uwe Mundlos och Beate Zschäpe idag mer kända som NSU, Nationalsocialistische Untergrund eller Zwickauer Zelle. De har i en film tagit på sig tio mord, en mordserie som av polisen tidigare kallats för Döner- eller Bosporus-morden. I serien ingår även ett antal rån och sprängattentat. Som namnet antyder rör det mord på personer från Turkiet och Grekland, en mycket stor och väletablerad invandrargrupp i Tyskland. De mördade har i stor utsträckning arbetat i den så kallade Imbiss-näringen, Tysklands motsvarighet till gatukök, i och kring München och Nürnberg. Tysk press har uppmärksammat gripandet av flera olika anledningar, dels att Uwe och Uwe tog sig själva av daga när de riskerades gripas, dels att de under en så lång tid lyckats undkomma polisen och författningsskydet. Något som inte imponerat på tyska politiker... Det går rykten om att en minister svarat på frågan "Lyssnar du inte på underrättelsetjänsten?" med "Varför skulle jag vilja höra något som jag läste om i tidningen igår?" Vi kan utan tvekan mena att det råder en viss förtroendekris gentemot den hemliga polisen - något som självfallet sporrar andra debatter kring vad de egentligen är bra för och vad de egentligen skall ha för uppgifter. Det är en debatt vi borde lära oss något av i Sverige - varken Säpos storlek eller dess uppgifter är något självklart. I ett demokratiskt samhälle bör även detta bestämmas av väljarna.

Uwe, Uwe och Beate var trots cellbildningen inga ensamma galningar. Ett antal personer har i efterhand gripits för att ha hjälpt och skyddat dem. Dessa personer tillhör det nationalsocialistiska partiet NPD som får en del mandat i valen i Tyskland. Vi skulle kunna jämför det med att SD skulle stödja nazister - eller med att det inom Fremskrittspartiet skulle skolas en ung man som senare skulle utföra terrordåd.  När vi tänker efter så är cellbildningarna med stöd utifrån - från mer etablerade organisationer - det som är normen idag. Inte de marscherande zombienazisterna som varit den gängse bilden med den ensamma galningen som ett undantag. I Sverige har vi flera exempel. Malmöskytten senast och tidigare både Malexandermördarna och Lasermannen. Levande versioner av den vitt spridda och hyllade högerextremisten William Pierce romanhjältar, från bland annat Turner diaries. I Danmark har ett hemligt rasistiskt nätverk avslöjats i vilket det ingått både politiker (från Dansk folkeparti) och en polis. Nätverket - som funnits i över tjugo år och gått under täcknamnet "ORG", har inte utfört några väpnade dåd, men bland annat kartlagt meningsmotståndare i syfte att kunna göra detta. I Västerås har även några lirare försökt ge sig på den väpnade kampen, men fallit på sitt eget punderi och sin white-trashighet.

En döner både är och kan köpas på/i ett Imbiss.

I Sverige har ett antal journalister och författare med Anna-Lena Lodenius och Magnus Sandelin i spetsen försökt driva tesen att all extremism, från de djurrättsaktivister som fritar djur till Lasermannens gelikar, egentligen är samma sak. Den politiska hemvisten har ingen betydelse - det är metoderna och "extremismen i sig" som är det som ska exponeras och bekämpas. Det finns stora problem med en sådan ogenomtänkt position. Dels för att den inte stämmer - vi kan tydligt se att det politiska våldet till största del utförs av aktivister inom högerextrema grupper. De är för tillfället omöjliga att jämföra med någon annan grupp. Det rör sig också om ett våld som i sig är betydligt råare och "onödigare" då de som utsätts för det till större del används som medel för ett större mål. Gränsen för att ta till våld går väldigt lågt. Men  det är även problematiskt eftersom ett fullständigt fördömande av det politiska våldet skulle kräva att vi slutade erkänna värdet av grundläggande medborgarrättskamp, kvinnokamp och facklig kamp. Det vill säga ett politiskt våld som varit en förutsättning för den öppna demokrati som dessa journalister satt sig att skydda. Det är en lite mer komplicerad ekvation än det gängse kvällstidningsresonemanget men jag tycker ändå att de borde ha fatta det nu. Eller går det trögt av någon annan anledning?

SD-snubbar får lite uppfostrande stryk ibland - men blir knappast mördade - i alla
 fall inte av sina meningsmotståndare...

I Tyskland mobiliserar i alla fall vänstern som vanligt - bland annat i Hamburg under parollen "Der Todt ist ein meister aus Deutschland".  Frågan är vad en massdemonstration egentligen gör mot den nazistiska underjorden. I slutänden står Imbiss-föreståndaren där ensam i natten och väntar på att någon ska skjuta honom. Både i Sverige och Tyskland. Oavsett hur många som protesterat på gatan veckan innan. En massdemonstration kan hindra Svensson från att rösta på fel parti vilket självfallet är bra i och med att vi tydligt kan se den växelverkan som sker mellan vissa partier och de underjordiska grupperingarna. Men hindrar knappast den underjordiske från att fortsätta sitt värv. Och han har nu övergått till att bli en regel, inte det sjuka undantaget.