Aniela Jaffé (1903-1991) var en av Jungs lärjungar, en tyska verksam i Zürich. Jaffé har haft stort inflytande på Jungs eftermäle, bland annat som redaktör för sammanställningen av hans självbiografi, "Mitt liv - Minnen, drömmar, tankar". På ett sätt så tycker jag hon visar upp ett tydligt drag i 1900-tals psykologin; att den är så personbunden, att den verkar ha svårt att förnya sig utan att göra kraftiga brytningar med det förgångna. Detta märks tydligt i den artikel som Jaffé bidrar med i en av Jungs senare samlingsverk, den ganska sent utkomna och flera gånger nytryckta "Människan och hennes symboler" som publicerades i Sverige 1992 av Forum. Den innehåller delar som inte riktigt passar sig idag och som måste finnas där enbart för att ingen kunde säga åt tanten att hålla käft. Det passar sig faktiskt inte för tyskar födda i det tidiga nittonhundratalet att prata om ras. Det passar inte för några människor vid den tiden - men det kan tyckas vara extra osmakligt bland intellektuella tyskar. Det var ju inte mer än ett tiotal år tidigare som de inte riktigt kunde bete sig mot sina medmänniskor. Om vi ska uttrycka det lätt. Det jag blir lite lätt irriterad på är Jaffés text "Symboler i bildkonsten" och hennes passager där som beskriver drömtydningen hos en patient som kallas Henrik. Vi ska titta på ett par exempel;
 |
| Kineser och blut und boden... Kanske skulle Jaffé lugna sig lite med fantasierna... |
 |
| Taskig skanning. En neger vandrar naken mot Bern... |
 |
| Den mörka urvarelsen... |
Okej, jag ser inte någon uppmaning till någon förintelse. Men det är fortfarande Jaffé som bestämmer vad de olika raserna symboliserar. På vilka grunder kan vi fråga oss? Det här kanske inte är något problem för mig, som kan avfärda dessa delar av det Jungianska tänkandet, men jag tror att personer utifrån en mer personkultisk och icke-kritisk tradition som möter detta kan ha svårt att veta hur de ska hantera det.
Referenser:
- Jung, Carl Gustav "Människan och hennes symboler" Forum. Stockholm. 1992.
