 |
| CG Jung |
I tiden runt andra världskriget fanns det flera psykologiska skolbildningar som profilerade sig - ofta utifrån en person med Sigmund Freud som arketypen för den psykologiske mästaren. Alfred Adler var en annan österrikisk läkare som har stått förebild för den neofreudianska skolan där han fick efterföljare som Karen Horney och Erich Fromm. Till skillnad från Freud så hade Adler ett större socialt engagemang och en mindre mystisk inriktning. Hos Adler fick Oidipuskomplexet en annan karaktär - det blev ett mer allmänt mindervärdeskomplex. Det är faktiskt från Adler som vi fått detta begrepp som ju har en mycket fast förankring i det svenska språket. Det är inte ovanligt att anklagas för att lida av ett mindervärdeskomplex - om man som man köper en motorcykel eller lyfter skrot på ett gym.
Neurosen är viktig både hos Jung och hos Freud och Adler. Hos Jung är neurosen kopplad till den extraverta och den introverta personligheten - något vi diskuterat tidigare. Hos Freud och Adler ser vi viktiga skillnader mellan hur den neurotiska uppfattas. Hos Adler skapas neurosen genom att en person som känner sig underlägsen skapar sig falska och illusoriska fördelar på olika plan. Detta för att kompensera sin tänkta underlägsenhet. Detta leder självfallet till problem, då dessa fördelar inte är reellt existerande - utan just konstruerade för att klara av ett problem med hur självet möter sin omvärld.
 |
| Alfred Adler |
Hos Freud uppfattar sig den neurotiske som beroende av och stående i relation till olika betydelsfulla objekt - som exempelvis den i Oidipuskomplexet närvarande fadern. Så här förklarar Jung skillnaden mellan Freud och Adlers tolkning av neurosen;
"Hos Adler ligger accenten på ett subjekt som säkerställer sig och strävar efter överlägsenhet över varje godtyckligt objekt. Hos Freud ligger däremot accenten uteslutande på objektet, som på grund av sin bestämda egenart befordrar eller lägger hinder i vägen för subjektets begär efter lust." (Jung 1986, s. 53)
Jung tolkar i stället detta som att skillnaden i lust är direkt kopplad till olikhet i temperament; en skillnad mellan de två grundläggande mänskliga inställningstyperna - den extraverta och den introverte.
 |
| Vi har hittat saker av betydelse i hjärnan sen dess. |
Hur ska vi tolka detta idag med den insikt vi har i signalsubstaner, neuropsykiatriska funktionshinder samt dubbel- och trippeldiagnoser? Egentligen finns det ett sätt att inkorporera tankar från alla tre av dessa psykologiska pionjärer i dagens tankar om personlighet. Inte som ett sätt att förklara den i allmänhet. Däremot som ett sätt för den enskilde individen att undersöka sig själv och sitt eget beteende. Även om de inte skulle ingå i en allmän förklaringsmodell så kan den enskilde hitta förslag på svar att avfärda eller undersöka vidare. Svar kring våra relationer och oss själva kan ha betydelse för hur vi skapar en ingång till oss själva och vårt inre. Även om inte förklaringen går att använda på ett mer vetenskapligt sätt.
Bibliografi:
Bibliografi:
- Jung, Carl Gustav "Det omedvetna" Wahlström & Widstrand. Stockholm 1986
- http://en.wikipedia.org/wiki/Alfred_Adler
