onsdag 5 december 2012

Stalins kritik av anarkismen - Socialism, revolution och ontologi.


Har tagit mig tid att läsa lite texter av Josef Stalin. Det är få som läser Stalin nuförtiden, vilket är lite synd. Det fanns en anledning till att han lyckades göra karriär genom revolutionär verksamhet och detta stavas inte bara f-o-l-k-m-o-r-d. Han skrev faktiskt en hel del också. Det var nämligen vad revolutionärerna var tvungen att göra vid förra sekelskiftet. Namnet är ju till och med ett handle – ett pseudonym i dåtidens pappersbaserade informationsflöde. Då små tidningar trycktes och lästes av få hängivna aktivister. I och för sig desto fler hängivna aktivister än idag. Och det gällde då att ha en skarp penna för att få ryktbarhet och anhängare. Jag har tittat närmare på en av Stalins texter som faktiskt är riktigt intressant, Anarkism eller socialism?/Anarchism or socialism? hans ofullbordade kritik av anarkismen. En kritik som uppkom under en period då den ideologiska dialogen inom vänstern var högaktuell och faktiskt kunde få konsekvenser. Ofullbordad är den eftersom den gick som följetong i en tidning och att den hemliga polisen hann göra en husrannsakan innan han färdigställt den sista delen.




Varför är texten intressant idag? Jo, främst för att den visar att anarkismen 1906 var en ideologi att räkna med för de revolutionära rörelserna. Stalin erkänner tre ideologiska riktningar inom socialismen, reformism, anarkism och marxism. Hans text är ett försök att döma ut anarkismen till förmån för marxismen. Den är mycket polemisk – nästan hånfull ibland – och det är tydligt att Stalin var en trogen läsare av ”Nobati” en georgisk anarkistisk tidskrift vars namn betyder ”giftet” och som använde mycket av sitt spaltutrymme till att kritisera samtida marxism. Anarkism eller socialism? är ett giftigt svar på denna kritik och Stalin smädar ordentligt: ”Anarkisternas kunskap om marxism bygger på skvaller de hört av skolflickor.” De har inte fattat någonting och så vidare. Han tar ifrån tårna så att mustaschen darrar. Och på citaten han återger från de anarkistiska tidskrifterna så verkar det som giftigheten är ömsesidig.



Enligt Stalin måste anarkismen tas på allvar som socialistisk rörelse, men det betyder inte att den sitter inne med någon form av sanning. Felen med anarkismen är flerfaldiga; den är varken genuint socialistisk eller genuint revolutionär. Genuint socialistisk kan den inte vara eftersom den utgår från individer ”som bildar en massa” och inte från ”massan per se”. Genuint revolutionär är den inte eftersom den avvisar proletariatets diktatur – synen att proletariatet ska ta makten och driva revolutionen framåt. Det verkar även som om Stalin fäster möjligheten till denna proletariatets diktatur i ett parti (må så vara ett internationellt parti och inte ett parti på det sätt som vi ser det idag) vilket handikappar rådsrörelser något. Bägge dessa kritiska ingångar känns inte övertygande – även om det går att förstå var han kommer ifrån.




Må så vara i vilket fall. I en del av sin kritik är Stalin i alla fall effektiv – i kritiken av anarkismens filosofiska grundvalar – i dess ontologi. Han visar här att denna till stor faktiskt saknas. Och här har vi kanske ett mer allvarligt problem! Peter Kropotkin – den mer avancerade anarkistiska teoretikern – menar att anarkismen bygger på materialistisk grund men visar inte hur denna materialistiska grund är uppbyggd på för något sätt. Vilket självfallet är problematiskt. Det intressanta med denna del av Stalins kritik är att den faktiskt erkänns av anarkister av idag: Anarchist development in Cultural Studies – ett amerikanskt försök till en anarkistisk teoretisk tidskrift – hade alldeles nyligen ute ett call for paper för att råda bot på detta. Behjärtansvärt – om vi nu menar att ontologi är något som måste finnas utanför seminariediskussionerna. Vilket vi kanske menar faktiskt är nödvändigt. 

Anarchism and socialism finns här:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar